I morse presenterades budgetpropositionen för 2012. För universitet och högskolor var det en del nyheter, som jag i stora drag har kommenterat tidigare här på bloggen, och den sammanlagda effekten för vår del är en minskning av takbeloppet med cirka 5 procent fram till 2015.

Viktigt att komma ihåg är att i det korta perspektivet påverkas inte de budgetramar för forskningen och den fördelning av takbeloppet för 2012 som redan gjorts inom Mittuniversitetet. Slutsumman för vårt utbildningsuppdrag respektive forskningsanslag 2012 var i stort sett exakt vad vi har räknat med. Även för de kommande åren är effekterna av regeringens politik ungefär de vi räknat med.

På ett övergripande plan gör regeringen en del omfördelningar mellan lärosäten utifrån examensrättsprövningarna inom lärarutbildningen, särskilda omfördelningar på grund av att man vill ha fler läkare/tandläkare och civilingenjörer. Samtliga dessa går till större lärosäten.

På sikt kommer även omfördelningar att göras utifrån utökning av utbildningsplatser för sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. För att komma i åtnjutande av dessa platser krävs att det finns skarpa avtal med landstingen för den verksamhetsförlagda delen, dvs praktikplatser. Här krävs en regional dialog om det ska vara möjligt för 0ss att på sikt öka intaget till vårdutbildningarna.

Neddragningar på grund av införandet av internationella studieavgifter och på grund av de särskilda satsningar som gjordes under krisen för något år sedan fortsätter också.

Den övergripande retoriken som omger de handfasta omfördelningarna bygger på "minskade studentkullar", "attraktiva utbildningar" och "arbetsmarknadens behov". Genom att kombinera dessa variabler så får man fram ett resultat som rent generellt ger till effekt att utbildningsplatser flyttas i riktning mot större lärosäten och storstadsregionerna. Det i sin tur kommer att försvaga en del lärosäten så kraftigt att regeringen förutser ett behov av samgåenden. En del sådana diskussioner är redan igång. Vi berörs inte just nu och för inte heller några sådana dialoger med andra lärosäten.

Min bedömning av läget på sikt har inte förändrats, dvs att det går att bibehålla en uthålligt attraktiv och effektiv verksamhet med de prognosticerade takbeloppen och bibehållen ämnesbredd. Men det kommer att kräva ett kraftfullare strategiskt arbete med att forma och erbjuda utbildningar. Behovet av vår utbildningsstrategi är med andra ord fortsatt stort.

Man kan kanske säga att regeringen skyndar på en väntande lågkonjunktur för universitet och högskolor och även styr var effekterna av lågkonjunkturen framförallt ska bli kännbara. Ett alternativ hade naturligtvis varit att med exakt samma argumentation dra den motsatta slutsatsen: Nu mer än tidigare är det nödvändigt att upprätthålla den rikedom och mångfald som högskolesektorn uppvisar för att hålla uppe, eller öka, övergångsfrekvenser och tillgodose regionala kompetensförsörjningsbehov.

På forskningssidan var det få nyheter. Vi vinner något i den omfördelning som görs. De stora nyheterna vad gäller forskningen får vi vänta på tills dess att den särskilda forsknings- och innovationspropositionen kommer hösten 2012.