Utbildningsstöd utvecklar omvårdnad av svårt sjuka cancerpatienter
Samtalsstöd, i form av en utbildning med reflektion kring existentiella frågor, ger vårdpersonal en ökad säkerhet i kommunikationen med cancerpatienter och minskar upplevelsen av stress. Det visar en avhandling vid Mittuniversitetet.
Patienter svårt sjuka i cancer upplever att deras existentiella frågor om liv, död och mening inte alltid bemöts av vårdpersonal. Samtidigt är personalen väl medvetna om att patienter har dessa frågor, och de funderar själva mycket över detta.
- Sjuksköterskor och undersköterskor ger i min studie uttryck för att det är svårt att hantera och bemöta patienters existentiella frågor i en vårdkultur som övervägande har ett medicinskt förhållningssätt, säger Camilla Udo, doktorand.
Vårdpersonalen är ofta rädd att säga eller göra ”fel” så att patientens psykosociala tillstånd försämras, istället för att kunna ge patienten stöd. Denna osäkerhet bidrar till att både patienter och vårdpersonal känner sig missnöjda.
Sjuksköterskor och undersköterskor vid tre kirurgiska avdelningar vid ett sjukhus inbjöds att delta i en utbildning om existentiella frågor för att undersöka om denna bidrar till att de upplever stöd i hanterandet och bemötandet av existentiella frågor, samt om vårdpersonalen efter utbildningen var bättre rustade att uppmärksamma och bemöta patienternas existentiella frågor.
Resultaten visar att utbildningen bidrar till en ökad medvetenhet och reflektion, vilket ger fördjupad förståelse för patientens livssituation. Detta tycks utgöra ett stöd i kommunikationen och på så sätt bidrar den till minskad arbetsrelaterad stress för vårdpersonalen. Resultat visar också att det är viktigt för vårdandet att kirurgsjuksköterskor och undersköterskor får tid och möjlighet att tillsammans med kollegor reflektera över svåra vårdsituationer samt få utbildning, stöd och tid gällande kommunikation av existentiella frågor.
- Dessutom visar resultaten värdet av att reflektera individuellt och i grupp tillsammans med kollegor för att öka medvetenheten om attityder och utveckla strategier i vårdandet, säger Camilla Udo.
Ett viktigt resultat är också att deltagarna beskrev att de efter utbildningen kände mindre krav och förväntningar på sig själva att ge ”rätt” svar på patienters existentiella frågor och uttryck. Istället hade de alltmer kommit att inse att det var tillräckligt att finnas närvarande och att våga lyssna på patienten, vilket de upplevde som en lättnad.
