Musikbranschens maktstruktur svår att ändra
Olika förhållningssätt till sin verksamhet ger en inbördes kamp mellan oberoende skivbolag, istället för en kamp mot dominerande skivbolag. Det finns en uttalad vilja bland oberoende skivbolag att göra motstånd, men det är i praktiken svagt. Det visar en avhandling i sociologi vid Mittuniversitetet om oberoende skivbolag i Sverige.
Samtidigt som försäljningen av musik minskade med hälften mellan år 2000-2010, blev medlemmarna i SOM, Svenska oberoende musikproducenter, fler. Det finns 300 oberoende skivbolag i Sverige. Sett till försäljning står de för knappt tio procent av marknadsandelarna och kan beskrivas som en grupp som domineras av de multinationella så kallade majorbolagen. Där de oberoende aktörerna förenas av att vara just oberoende, betyder det inte att alla ser och gör sitt oberoende på samma sätt.
- Det finns inte ett ensamt sätt att definiera oberoendet. Förståelsen av oberoendet hänger samman med hur de oberoende aktörerna väljer att göra i sina praktiker. Studien visar att praktiker och ideal kan beskrivas som sprungna ur föreställningar om konst-, livsstil och motståndskulturer – men också ur de kommersiella förtecken som i hög grad kännetecknar majorbolagen och musikbranschen, säger Ewa Andersson, doktorand i sociologi.
Medlemmar i föreningen SOM har intervjuats såväl som besvarat en enkät. Genom dessa material studeras hur de oberoende aktörerna förhåller sig till erkännandets praktik, arbetspraktik och innehållets produktionspraktik. Resultaten visar att beroende på vilka förutsättningar de oberoende aktörerna har – som t.ex. hur länge de har drivit sina skivbolag och var de befinner sig geografiskt – så förhåller de oberoende aktörerna sig olika till sina praktiker. Där nya icke-etablerade aktörer prioriterar konsten, är de äldre etablerade aktörerna mer styrda av kommersialiserade praktiker.
- Uppfattningar om att det är viktigt att ”göra själv” är, precis som under 1970-talets musikrörelse, fortfarande centrala bland de oberoende aktörerna, tillsammans med föreställningar om att musiken alltid värderas som viktig och att det är viktigt att göra motstånd mot de praktiker som majorbolagen använder sig av. Samtidigt visar det sig att om de ekonomiska medlen finns så slutar man ”göra själv”, säger Ewa Andersson.
Analysen visar att de olikheter som finns bland de oberoende aktörerna skapar hierarkier inom gruppen av oberoende aktörer, vilket leder till att de tenderar kämpa emot varandra istället för emot de dominerande majorbolagen.
- De oberoende aktörerna vill göra motstånd mot de dominerande majorbolagens praktiker, men i realiteten är motståndet svagt eller utbytt mot ett försiktigt avståndstagande – aktörerna ifrågasätter dominerande praktiker, men känner sig tvungna att använda samma praktiker själva. Därmed blir det också svårt att rubba musikbranschens maktstrukturer, säger Ewa Andersson.
