"Mittuniversitetets utbildningsutbud ska karaktäriseras av attraktivitet, nytänkande, framförhållning och lyhördhet och baseras på kärnvärdena nytta, närhet och nyfikenhet samt länkas till de prioriterade insatsområdena."
Vårt utbud av utbildningar är naturligtvis centralt för utbildningsstrategin. Det är via våra utbildningar som vi interagerar och samproducerar med våra studenter och det är där, i utbildningarna, som kvaliteten skapas och lärandet uppnås. Det är i utbildningarna som e-lärande ska vara ett mervärde, det är i utbildningarna som arbetslivsanknytningen ska manifesteras.
Utbudet kan vridas, vändas, mätas, vägas och beskrivas på många olika sätt. För att kunna diskutera hur ett attraktivt utbud ska se ut så skulle man idealt sett vilja beskriva utbudet på ett sätt som svarar upp mot hur de (potentiella) studenterna betraktar utbudet, hur de väljer, tänker, värderar och slutligen fattar beslut. I stället för att prata om fristående kurser eller kandidatprogram (som ju är vår terminologi) så skulle man prata om vad utbildningarna tillför den studerande.
Vissa utbildningar, t.ex. fristående kurser, kan således vara instegsutbildningar för vidare studier, breddningsstudier eller fördjupningsstudier. Andra studenter kommer för att få till stånd ett karriärbyte, återigen andra är sökande, vissa har tydliga mål, andra söker alternativ till arbetslöshet. Andra söker vidareutveckling inom sitt yrke eller något som på sikt kan innebära nytt jobb.
I andra fall finns vårt utbud parallellt vid mer än 20 andra lärosäten, i andra fall är vi ensamma. I vissa fall är konkurrensen mördande, i andra fall inte alls. Ibland är tendensen mot ökad konkurrens, ibland har vi allianser, ibland står vi själva. Och så vidare.
En djup kunskap om våra studenter, omfattande exempelvis frågor som ovan, och om våra partners och komplementärer bland andra universitet och högskolor skulle i en ideal värld ligga till grund för beslut om vilket utbud vi ska ha, det skulle hjälpa oss att förstå varför efterfrågan ser ut som den gör och varför den utvecklas så som den gör. En del vet vi. I vissa fall vet vi mycket. Ibland vet vi litet och vi saknar i många fall ett systematiskt sätt att hålla kontroll på förutsättningarna för vår egen verksamhet. Genom en förbättrad analyskompetens (se uppdrag om kvalitetsutveckling) hoppas jag att vi på sikt kan öka vår grundkunskap avsevärt i frågor liknande de som nämnts ovan.
Uppdrag utbudets utvecklingsbehov
Men, det saknas inte anledningar att utifrån den verksamhet vi har också diskutera utbudet i termer av utvecklingsbehov, sammansättning och olika utbildningars karaktär. Ett sådant uppdrag har därför lagts på dekanerna för respektive fakultet. Vi har valt att dela upp utbudet i traditionella termer, dvs fristående kurser, sommaruniversitetet, yrkesinriktade program, påbyggnad/magister/master och ämnesprogram.
I många avseenden är behoven relativt kända. För vissa utbildningar, som t.ex. civilingenjörsutbildningarna finns redan en agenda fastställd genom den analys som föregick beslutet om samverkan med KTH, genom avtalet med KTH har också en väg lagts ut för hur utvecklingen framöver rimligen ska bedrivas. För lärarutbildningarna har den nyligen genomförda prövningen i stora drag gett en agenda för den närmaste utvecklingen och får exempelvis ekonomutbildningar så är frågan om civilekonomexamen en nära liggande fråga.
I många fall är utvecklingssatsningarna relaterade till externt tryck i form av prövningar eller möjligheter som högskolesverige erbjuder oss via t.ex. Högskoleverket. I större utsträckning skulle man också önska att vi kunde ta makten över vår egen framtid och att vi inom ramen för den kollegiala miljön kring varje utbildning på djupet diskuterade utbildningens attraktivitet och position relativt andra utbildningar i landet. I de allra flesta fall ges höga ambitioner via de mål som finns angivna ovan. Hur ska vi få till stånd denna diskussion och vilka är de centrala utvecklingsbehoven för att uppnå målen på ett antal års sikt? Det är frågan.
Jag är inte intreserad av att föra upp beslut kring utbudet till rektors- eller styrelsenivå. Det vore närmast ogörligt. Däremot skulle jag vilja se att varje utbildningsmiljö eller utbildningsområde har tillgång till analysdata och en initierad grundkunskap om förutsättningarna för den egna utbildningen och sant att man har en levande kollegial miljö som driver kvalitets- och utvecklingsfrågorna framåt.
Uppdraget till dekanerna är formulerat så att en agenda ska formuleras för utvecklingsbehovet (som nödvändigtvis måste se olika ut för olika områden), man ska särskilt poängtera utvecklingsbehov som ökar profileringen och som ger utbildningarna unika inslag som svarar upp mot studenternas och arbetsmarknadens behov.
