I går kom beskedet från UKÄ om att myndigheten, och därmed Sverige, utesluts ur European Association for Quality Assurance in Higher Education, ENQA. Det är ytterligare ett steg i den utveckling som tog sin början under förra mandatperioden när regeringen med kraft gick in och på en relativt detaljerad nivå föreskrev hur det nationella kvalitetssäkringssystemet skulle se ut.
Kvalitetssystemet och utvecklingen under de senaste åren torde vara välkänd för den högskoleinitierade läsaren. I korthet så har det svenska systemet prövats relativt European Standards and Guidelines for quality assurance in the European higher eduation area (ESG) och eftersom systemet inte höll måttet fick Sverige två år på sig att återkomma med ett förändrat system. Så har inte skett och UKÄ:s begäran att få skjuta upp prövningen godtogs inte av ENQA. Med andra ord så avslutas medlemskapet i och med att tvåårsperioden uppnås i höst. Bristande kvalitet som inte åtgärdades resulterade i indraget medlemskap kan man kanske säga.
Att Sverige utesluts ur ENQA innebär att vi inte följer ESG och att vi ställt oss vid sidan om den europeiska gemenskapen i kvalitetsfrågor där vi egentligen inte bara borde vara med utan också bidra och påverka. Det är i sig en märklig situation och närmast uppseendeväckande; inte minst eftersom det som nu händer ytterst kan härledas till ett regeringsingripande 2010 inför utformningen av det nuvarande kvalitetssystemet.
Detta är måhända ett bra tillfälle att återigen konstatera att Sverige inte är ett föregångsland när det gäller kvalitetssäkring. Vi leder inte den europeiska diskussionen.
Däremot så pågår just nu ett arbete med att förändra systemet i riktning mot de krav som ESG ställer. Det kommer att sättas i arbete från och med 2015 och UKÄ:s önskan var att pröva det nya, reviderade, systemet snarare än att återkomma till ENQA med det nuvarande systemet. Det hade varit det önskvärda och kanske också det mest rättvisa för svenskt vidkommande. Regeringens hårda grepp om systemet har i någon mån luckrats upp inför 2015 och kanslerns PM om ett reviderat system innebär definitivt förbättringar. Men det var tyvärr för sent för den taktpinne som ENQA ytterst har haft i sin hand.
Intresset måste nu dels läggas på revideringarna av det nuvarande systemet och dels, om jag finge bestämma, på ett ännu mer långsiktigt arbete kring nästa generations utvärderingssystem utifrån de ställningstaganden som SUHF har beslutat (se Slutrapport från expertgruppen för kvalitetsfrågor 2012-2013).
Att Sverige, som en del i det arbete som vi nu gemensamt måste måna om, ska återta en plats i den europeiska diskussionen är nödvändigt och, tror jag, något som alla aktörer är överens om. Det kräver att ESG, som inom parentes ger stort utrymme för nationell särart, uttalat görs till en utgångspunkt för kvalitetssystemet även i Sverige.
Se även Högskoleläckan på Facebook för diskussion om ESG, ENQA och den senaste händelseutvecklingen. Det hela är också kommenterat av bland annat SULF och TCO.
