Win Win

Igår träffade jag och universitetsdirektören de tre kårordförandena för Härnösands, Östersunds och Sundsvalls studentkår för att följa upp det avtal vi gemensamt träffade för ett par år sedan kring vårt samarbete med kårerna. Avtalet kom till i samband med kårobligatoriets avskaffande och innebär en beskrivning och reglering av vissa samarbetsområden mellan kårerna och universitetet. Avtalet löper ut om drygt ett år och det är också då som universitetsstyrelsen ska ta ställning till ansökningar från kårerna om kårstatus. Efter obligatoriets avskaffande så är det alltså styrelsen som beslutar vilka kårer som ska finnas vid universitetet och som ska få ta del av de statsbidrag som finns tillgängliga. Kårer ska, för att kunna få kårstatus, ha en demokratisk ordning och ett definierat verksamhetsområde.

Medlemsbasen har naturligtvis sjunkit betydligt sedan den tid när medlemskapet var obligatoriskt. Det pågår är en ständig diskussion inom kårerna, hos oss och runt om i landet, om hur man ska forma sin verksamhet för att vara attraktiva för medlemmarna. Det är inte helt enkelt eftersom många mervärden för studenterna inte i sig är förknippade med medlemskapet. Den kårfackliga representationen gäller alla studenter och många rabatter kopplade till studentlivet är tillgängliga även för icke medlemmar. Men å andra sidan formar också varje kår sina unika medlemsfördelar och gör dessa tillgängliga för en ganska blygsam medlemsavgift.

Jag hoppas att vi även fortsättningsvis kommer att ha aktiva och fungerande studentkårer vid Mittuniversitetet. Studentrepresentation i utvecklingsprojekt, i alla nämnder och råd fyller viktiga uppgifter som en del i vår utvecklings- och kvalitetsorganisation. Ett aktivt kårliv, aktiva föreningar, sociala aktiviteter, introduktionsaktivteter med mera tillför mervärden till studenternas miljö och bidrar till ökad attraktivtet för universitetet som helhet.

Samtidigt är den riktigt viktiga och svåra frågan hur kårerna långsiktigt ska anpassa sig till den nya situationen, hur balansen mellan direkta värden för den individuelle medlemmen ska balanseras mot övergripande kårfackligt arbete och utbildningsbevakning samt på vilket sätt engagemang och intresse för kårernas verksamhet ska byggas upp för att fungera långsiktigt. Jag ser fram emot fortsatta diskussioner kring dessa frågor, inte minst som en del av styrelsens beredning av nästa års beslut om kårstatus.