I veckan har jag deltagit i en hearing kring forsknings- och innovationspolitiken som utbildningsutskottet bjöd in till. Förutom  några representanter för universiteten så deltog forskningsfinansiärer, intresseorganisationer och forskningsinstitut. Hearingen inleddes med ett antal presentationer kring aktuell ställning och riktning inom, i första hand, forskningen och sedan ställde utskottets ledamöter frågor.

Det mesta kom att handla om innovationsdelen av FoI-politiken och frågor kring effekterna av forskningssatsningar på andra delar av samhället. I praktiken innebär detta effekter i form av tillväxt, konkurrenskraft, företagsutveckling och innovationer. Kunskapstriangeln fanns i bakgrunden till diskussionen och den svåra frågan kanske kan sammanfattas som hur en politik utformas som dels innehåller en sund andel nyfikenhetsbaserad forskning parad med en effektiv och behovsnära eller industrinära forskning.

Min egen reflektion är att det å ena sidan är av särskild vikt för oss, med en stor andel forskningsverksamhet i gränslandet akademi/omvärld, att kunna hantera, organisera och akademiskt leda forskningsverksamhet av detta slag. Det är delvis nya, och inte lätta, utmaningar som universitetets forskare bevisligen har klarat av att driva framgångsrikt. I takt med att allt mer av fakultetsanslaget binds upp i sam- och medfinansiering så ökar egentligen kravet på strategisk medvetenhet i forskargrupperna kring hur kombinationen mellan tillämpad och nyfikenhetsdriven forskning ska se ut.

Å andra sidan finns det en risk att innovationspolitiken blir alltför ensidigt inriktad på kortsiktighet och tekniska lösningar. Alla torde vara ense om att kommande "great challenges" inom energi, klimat, välfärd eller åldrande kräver breda och mångdisciplinära ansatser. Det hoppas jag ges plats i kommande politiska utspel.

En intressant detalj att notera var att flera presentationer från finansiärerna handlade om betydelsen av att forma FoI-politiken utifrån breda innovationsområden kopplade till både industriella behov och industriell kapacitet samt till akademisk excellens. Det ären intressant tanke att följa: I stället för en forskningspolitik som bara utgår från grundforskningen och en innovationspolitik som bara utgår från industrin så skulle man kanske kunna forma nya innnovationsprogram som har relevans för både akademi och industri. Jag ser särskilt fram emot Vinnovas kommande inspel på detta område.

Forsknings- och innovationspropositionen nästa år blir en viktig milstolpe i alliansens politik. Kommer effekterna av nästa proposition att bli en fortsatt koncentration och förmögenhetsuppbyggnad vid vissa lärosäten kring grundforskningsdefinierade områden eller ska man ta ett bredare utvecklingsinriktat grepp där svenska behov och internationella positioner sätts i förgrunden för analys och åtgärder?