Inom Mittuniversitetet har det förekommit att professorer efter sin pensionering ("professores emeriti") fortsatt att i viss utsträckning utan att vara avlönade delta i forskning och utveckling på forskarnivå (MIUN 2006/634). Denna ordning har varit helt naturlig i de fall då avdelningarna, då det befunnits möjligt att av ekonomiska eller arbetsmässiga skäl, kunnat erbjuda olika former av faciliteter. De emeriterade professorernas verksamhet är och har varit till stöd och gagn för utvecklingen och kontinuiteten inom universitetet, samtidigt som de möjligheter till omorientering och förnyelse som kan förverkligas med en ny generation anställda, har kunnat tas till vara.

Mittuniversitetet har en principiellt välkomnande inställning till att en professor emeritus/-emerita, som vill fortsätta sin vetenskapliga verksamhet efter fyllda 67 år, ges möjlighet till detta om avdelningarnas ledning bedömer att det är önskvärt och möjligt av ekonomiska skäl.

Universitetets snabba utveckling på senare tid gör att det är nödvändigt att se över formerna för anknytning till universitetet efter pensionering och reglera även de fall då personer efter fyllda 67 år avses få regelrätt anställning. Riktlinjer för anställning efter 67 år ska ses mot den bakgrunden och är tänkta att reglera de specialfall där tidigare anställda efter pensionering har väl motiverade specialuppdrag som inte faller inom ramen för en verksamhet som oavlönad emeritus. Riktlinjerna avser också att reglera vissa försäkringsfrågor.