Som student på sportteknologiprogrammet får man prova på den relativt nya teknologin additiv tillverkning. Studenterna får ta fram en 3-dimensionell modell antingen direkt i ett CAD-program eller genom scanning. Innan detaljen kan tillverkas måste den anpassas till ett format som kan hanteras av maskinen. Det här innebär att man måste behärska fler olika steg i tillverkningsprocessen, vilket man får lära sig i olika kurser under utbildningens gång. En del använder sig även av additiv tillverkning i sina examensarbeten.

Additiv tillverkning (additive manufacturing, AM) är en ung teknologi som genom att smälta ihop material lager på lager ger möjlighet att tillverka produkter med nya geometrier och funktioner. Eftersom additiv tillverkning bygger upp en produkt genom att lägga till material kan man tillverka komplicerade geometrier. Traditionella tillverkningsmetoder såsom fräsning och svarvning utgår från ett stycke och tar bort material tills man har sin produkt. 

Med additiv tillverkning kan man framställa produkter i plast och metall, främst titanlegeringar. Tidigare kunde man endast tillverka prototyper med tekniken, men i dag är materialegenskaperna tillräckliga för att produkterna ska kunna användas även i dagligt bruk. Additiv tillverkning i metall används främst inom rymd- och flygindustrin samt för medicinska tillämpningar.

I Sportteknologis forskningslaboratorium finns en handfull maskiner för additiv tillverkning. En av dessa är en avancerad maskin för tillverkning i metall som smälter metallen med hjälp en elektronstråle (Electron Beam Melting, EBM). Mittuniversitetet är ett av få universitet i världen som har en liknande maskin som används till såväl forskning som utibldning. Utrustningen är en viktig del av forskningen och används bland annat för att utveckla metoder som kan hantera fler metaller, tillverka medicinska produkter och hjälpmedel inom handikappidrott samt hitta nya tillämpningar för tekniken.

Två doktorander om sin forskning inom additiv tillverkning:

Rebecca

Maskininställningar som används vid tillverkning påverkar produktens yta. Hur kan detta utnyttjas för att skapa så bra implantat som möjligt? Jag är doktorand i ämnet spotteknologi och försöker ta reda på det. Många implantat som ersätter ben eller leder måste ofta bytas ut. Förhoppningen är att AM-tillverkade implantat ska kunna ha en yta som gör att benet fäster bättre och under längre tid. Att utveckla hjälpmedel är spännande och det känns bra att få arbeta med någonting som kan kommer människor till nytta.

Marie

Inledningsvis fördjupade jag mig i design och additiv tillverkning av individanpassade implantat, från röntgenbild, via datormodell, till färdigt implantat. Mitt nuvarande projekt är ett samarbete med Jämtlands läns sjukhus där vi arbetar med att ta fram framtidens behandling av nyckelbensfrakturer. Som ingenjör känns det meningsfullt att jobba mot vården och att samarbetet med ortopedläkare leder till nya spännande idéer om vad som är möjligt med tekniken inom ortopedin.

Vill du veta mer om additiv tillverkning? Kontakta Marie Cronskär, marie.cronskar@miun.se eller Rebecca Klingvall, rebecca.klingvall@miun.se.