Spårbarhet i arkiven

Skriv ut
Lena-Maria Öberg får utlopp för sin nyfikenhet i sitt jobb. ”Världens bästa”, tycker hon.

Nyfikenheten är doktoranden Lena-Maria Öbergs drivmotor. I sin forskning om hur man spårar information ställs hon inför ständigt nya utmaningar. "Det är lite av ett detektivarbete", säger hon.

Det är inte helt lätt att spåra ursprunget till gamla dokument och beslut. Helt plötsligt finner man sig stå vid vägs ände då all skriftlig information upphör. För långt ifrån allt finns dokumenterat svart på vitt, berättar Lena-Maria Öberg, som forskar i informatik vid Mittuniversitetet i Östersund.

– I vissa små kommuner kan man till exempel ha arkiverat bygglov efter fastighetsägarens efternamn – något som är väldigt instabilt. Så länge arkivarien finns kvar fungerar det, men när man sedan byter personal blir det problem, säger hon.

Som länkar i en kedja

I sin forskning är det just spårbarheten i lagrad information hon undersöker. Det är viktigare än vad man kan tro att information dokumenteras så att de går att spåra bakåt i tiden. Oavsett om det gäller att lokalisera nedgrävda kablar eller ta reda på vilka som satt i en styrelse när ett speciellt beslut togs, menar Lena-Maria Öberg.

– För att förstå information över tid måste man kunna sätta ihop det med andra uppgifter för att få ett sammanhang. Det blir som länkar i en kedja, och jag tycker att det är otroligt intressant att se hur man kan göra det, säger hon.

Världens bästa jobb

Den tekniska utvecklingen, ständiga organisationsförändringar och en allt rörligare arbetsmarknad gör att kravet på att information både ska vara lätt att spara och spåra blir allt större. Därför fyller Lena-Maria Öbergs forskning en viktig funktion. Att hon njuter fullt ut av sitt arbete gör inte saken sämre.

– Jag tycker att jag har världens bästa jobb. Det är mycket eget ansvar men det är också väldigt fritt. Och hela tiden finns det nya saker att upptäcka. Det är det som är det vackra, säger hon.