Man kan bli vad som helst
Arbetsmarknaden ligger öppen för civilingenjörer i industriell ekonomi. Möjligheterna är nästan oändliga, menar Tilde Nording och Yvonne Odsberg, två före detta studenter som nu är ute i ”hetluften”. "Det här är en bra utbildning, man fick på båda fötterna", säger de.
Yvonne Odsberg och Tilde Nording arbetar som systemförvaltare på var sitt företag, Standard Solutions Group (SSG) och Xlent i Sundsvall. Båda två ingick i den första kullen civilingenjörer i industriell ekonomi som gick ut 2006.
– Även om vi var först ut och kanske var något av ett experiment så blev det väldigt bra. Jag har haft väldig nytta av utbildningen, särskilt teknik, databiten och ekonomi, säger Tilde Nording.
Efter utbildningen började de jobba direkt – Yvonne redan ett par dagar efter att hon blivit klar med sitt exjobb, och Tilde någon månad senare.
– Alla i vår klass har jobb, och ingen behövde vänta speciellt länge innan de fick det. Max ett halvår, säger de.
Nyckelordet är projektledning
Så här sett i backspegeln känner de att de gjorde rätt när de satsade på industriell ekonomi. Arbetsmöjligheterna är många och varierande och kan spänna över en mängd olika områden. Nyckelordet är dock projektledning – det är oftast där man hamnar, menar de.
– Utbildningen ger en väldigt bred kompetens, precis så som en bra projektledare ska vara. Man ska kunna driva vad som helst i princip. Det som är bra att komma ihåg är att ju mindre projekt det handlar om desto mer måste man kunna om ämnet, för då har man ju inga specialister under sig, säger Tilde.
Yvonne Odsberg håller med:
– Ja, det är viktigt att förstå vad man sysslar med eftersom man måste föra informationen vidare till kunderna. Jag brukar säga att jag är som Google Translate mellan IT och kunderna, säger hon.
Det handlar om teamwork
Ett bra sätt att själv styra var man hamnar efter utbildningen är att välja exjobb med omsorg, tipsar de. Det är nämligen inte alls ovanligt att exjobbarna blir erbjudna anställning efter avslutad utbildning.
– Sedan ska man komma ihåg att det tar omkring ett år innan man känner att man är med på banan när man börjar jobba. Och det gäller också om man byter jobb, säger Yvonne Odsberg.
De är överens om att den största skillnaden mellan att jobba och att plugga är att man plötsligt måste lära sig att ta ansvar gentemot andra – inte bara sig själv.
– Det är inte så att man sitter och ”gör sin grej”, utan det handlar om teamwork, säger Yvonne.
