Hur väl funkar dokumentationen vid kriser i samhället? Inte alltid så bra, konstaterar Erik Borglund, som forskar i ämnet. "En dokumentation ska ske direkt – inte i efterhand", säger han.
Det är knappast någon slump att det är just blåljusverksamhetens dokumentation, alltså polis, räddningstjänst och ambulans, som Erik Borglund lagt under luppen. Innan han slog in på den akademiska banan arbetade han nämligen som polis under många år. Det var också då som han fick upp ögonen för informatik och började läsa det på distans.
– Jag blev väldigt stimulerad och bestämde mig så småningom för att jag ville bli doktorand så jag flyttade till Härnösand för att läsa klart det sista året, säger han.
Information värderas allt högre
När han fick sin doktorandtjänst halkade han också in på arkivvetenskap och snart hade Eriks intresse för ämnet väckts.
– Det händer så mycket spännande i arkivvärlden just nu. Den har förut setts som lite kufisk, men i takt med att information värderas högre så inser vi också hur viktigt det är att vi hittar det vi söker, säger han.
Den fortfarande aktuella Östersundsparasiten är ett exempel att dra lärdom av. Dokumenteras den erfarenheten enligt konstens alla regler så kan även andra kommuner ha nytta av det och kanske förhindra liknande utbrott, menar han.
– Det fyller ett syfte att i efterhand kunna titta på hur man agerat och reflektera över om det var rätt eller fel.
Många fallgropar
När det handlar om att bevara information till eftervärlden måste man också tänka på hur det görs, för det finns fallgropar. En av utmaningarna är hur man ska göra information och arkiv tidlösa så att de blir begripliga även i framtiden, förklarar Erik Borglund.
– Risken finns alltid att man dokumenterar saker man har gjort men inte varför man har gjort det. Det gäller till exempel politiska beslut. Man kan aldrig förmedla kunskap eller lära sig av misstag om dokumentationen är för ytlig, säger han.
Viktigt dokumentera vid kriser
I sin egen forskning tittar Erik Borglund framför allt på vad som händer med dokumentationen vid större och mindre kriser. Till en viss gräns fungerar det väldigt bra, men i kaosartade situationer kommer man ofta till en punkt där dokumentationen minskar eller helt och hållet stannar av.
– Den teknik man använder sig av i dag sätter käppar i hjulet för att det ska kunna göras direkt. Det finns visserligen teknik som klarar av det, som olika typer av sensorer, men den använder man sig inte av. Man lägger helt enkelt inte så stor vikt vid dokumentationen som man kanske borde, säger han.