Efter 6 år som heltidspolitiker stod Thomas Andersson vid ett vägval. Han var 35 år, hade redan gjort politisk karriär och dittills varit övertygad om att han inte behövde en universitetsutbildning, att han skulle klara sig bra ändå.

Thomas Andersson har alltid varit politiskt engagerad. När han lämnat sin post som landstingsråd i Jämtlands läns landsting började han plugga på det internationella förvaltningsprogrammet i Östersund.
– Det var den internationella prägeln som lockade, berättar Thomas som idag är företagare och deltidspolitiker.

Passande upplägg 

Parallellt med sin utbildning var han ordförande för en arbetsgrupp inom nätverket Assembly of European Regions (AER) där Jämtland arbetade för att stärka den regionala nivån i Europa. Bland annat genom att påverka EU-kommissionens olika förslag.
– Utbildningen hade ett intressant upplägg och är bra att ha med sig för alla som vill jobba inom förvaltning eller i politiken. Statsvetenskap är en bra grund för att gå vidare. Och juridik borde alla få läsa, lära sig om svensk lagstiftning och EU-direktiv, tycker Thomas. Det bästa med utbildningen var nog att jag fick förståelse för kontexten, varför utveckling går olika i olika länder. För min del blev det lite bakvänt eftersom jag redan var verksam inom området och fick testa praktiken mot teorin, istället för tvärtom.

Nytt nätverk som student

Thomas har goda minnen från själva studentlivet och campusområdet. Hans råd till dagens studenter är att tidigt skaffa sig kontakter på arbetsmarknaden och ha bra ”case” till sina uppsatser.
– Studentlivet är kul. Jag hade otroligt roliga klasskamrater och hittade ett helt nytt umgänge, utanför politiken.

Innan sin politiska karriär har Thomas bland annat varit jordbrukare, servitör och arbetat som tjänsteman på kommunförbundet.
– Skillnaden mellan att vara tjänstemän och politiker är hårfin, menar han. Som tjänsteman får man ta emot opartiska förlag från ett befolkningsunderlag och lämna ifrån sig väl avvägda förslag fria från personligt tyckande. Sen är det upp till politikerna att ta beslut. Många gånger handlar det om obekväma beslut. Som politiker står man inför samma problematik, eftersom man bär på sina egna värderingar.