Allmänt om personalförmåner

Huvudregeln är att alla förmåner som arbetsgivaren ger de anställda är skattepliktiga. Förmånsbeskattningen grundar sig på att den anställde som erhåller en förmån gör en inbesparing i de privata levnadskostnaderna. Exempel på skattepliktiga förmåner är fri kost, fri bostad, fri telefon/tidning/TV-licens, fri bil samt personliga medlemsavgifter.

Från denna huvudregel om förmånsbeskattning finns undantag som innebär att arbetsgivaren kan ge anställda vissa skattefria förmåner:

Skattefria personalvårdande förmåner innebär att alla anställda ska ha samma möjlighet att få dessa förmåner och att de i normalfallet ska tillhandahållas på arbetsplatsen. Det ska vara åtgärder av mindre värde och syfta till att skapa ökad trivsel på arbetsplatsen och en bra arbetsmiljö. Exempel

-Kaffe, förfriskningar, frukt och annan enklare förtäring i samband med arbetet
-Enklare uppvaktningar
-Friskvård
-Kontorsmassage

Som personalvårdsförmåner räknas inte

-rabatter,
-förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning,
-förmåner som inte riktar sig till hela personalen, eller
-andra förmåner som den anställde får utanför arbetsgivarens arbetsplatser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem.

Särreglerade förmåner behöver inte omfatta alla anställda för att vara skattefria. Förmånerna finns uppräknade i kommunalskattelagen, § 32. Som exempel kan nämnas:

-Sedvanliga personalrabatter
-Företagshälsovård
-Personalfester
-Jul- och minnesgåvor
-Utbildning