KM2 - Kvadratkilometer av energi
Om 10 år kör alla bilar i Sundsvall på el. Landsbygdens idag så mörka vägar är upplysta. Regionen har en hel industri kring energikomponenter. Vi har gasellföretag inom superkondensatorer och grafenbläck.
Professor Håkan Olins framtidsvisioner är svindlande bra. Så håller han också ett 35 miljoner stort forskningsprojekt i sina händer.
– Tänk på alla kvadratkilometrar yta som pappersindustrin producerar. Tänk sedan att vi lägger ett tunt lager av nanomaterial ovanpå, säger Håkan Olin. Det är ett sätt att lagra energi som skulle lösa all världens energibehov.
I projektet KM2, som står för just kvadratkilometer, finns ett 30-tal forskare, 25 partnerföretag, Sundsvalls kommun, Länsstyrelsen i Västernorrland, Tillväxtverket, Energimyndigheten, Ånge kommun, KK-stiftelsen och Europeiska regionala utvecklingsfonden. Tillsammans utvecklar de innovationer inom grön energi.
Det handlar om utvinning, lagring och användning av energi. Utgångspunkten är att kombinera ny materialteknik med pappersindustrins produktionsprocesser. Sju delprojekt ingår som innefattar bland annat solceller, vindkraft, superkondensatorer och batterier.
– Ett viktigt delprojekt är det nya material- och innovationslaboratoriet som bland annat kommer att utrustas med ett högupplöst svepelektronmikroskop, berättar Håkan Ohlin.

Forskare Christina Dahlström är ansvarig för uppbyggnaden av labbet. Hon är mycket entusiastisk över de nya möjligheterna för regionens företag.
– Med det här mikroskopet kommer du in under skinnet på det mesta. För att karaktärisera material är det ovärderligt. Här går det också att knyta ihop studenter, forskare och näringsliv i en materialteknisk hub och mötesplats.
– Detaljerna kring Milab är ännu inte spikade, säger Christina Dahlström. Men jag är helt övertygad om att det blir ett stort lyft för både forskning och näringsliv och att vi får många spin-off effekter.
Håkan Olin tycker att det är viktigt för ett samhälle att satsa på forskning. När kunskapsnivåerna höjs ökar också tillväxten. Ju fler personer som till exempel kan använda ett elektronmikroskop, desto större chans till utveckling.
– Det kanske inte alltid blir nya produkter, men garanterat en massa ny kunskap att omsätta i andra sammanhang och i andra material.
