Formell organisation är nyckord i traditionell rationalistiskorganisationsteori. Enkelt uttryckt står detta för att organisationer skapas av sina huvudmän som rationella verktyg för att genomföra en verksamhet som till innehållet ligger i linje med huvudmannens intressen. Kommunikation mellan huvudman och organisationens verkställande nivå upprätthålls i huvudsak i form av utarbetade regelsystem.
Sociologen Bengt Abrahamsson har moderniserat den traditionella rationalistiska organisationsteorin. Han har då utgått från att inom samhällsstrukturella gränser skapas organisationer av sina huvudmän (uppdragsgivare) för att fullgöra ett arbete med ett bestämt innehåll. Ansvaret för att det dagliga operativa arbetet administreras i enlighet med huvudmannens mandat åliggerexekutiven av vilka de formella cheferna intar en särställning. Om den faktiska verksamheten de facto svarar mot huvudmannens intentioner eller inte är dock en öppen empirisk fråga. En organisation kan enligt Abrahamssons modernisering mycket väl leva i högönsklig välmåga trots att relationerna mellan huvudman och exekutiv präglas av mer eller mindra konstanta intressekonflikter.
Den systemteoretiska skolbildningen inom organisationsteorin uppstod som en reaktion mot den klassiska rationalistiska teorins formalistiska inriktning. Enligt traditionell systemteori betraktas organisationer som organismer, vars funktioner är en fråga om att anpassa sig till sin omgivning i syfte att överleva och utvecklas vidare. En förutsättning för detta är att organisationer upprätthåller en mer eller mindre dynamisk jämvikt i förhållande till sina respektive omgivningar (kunder) och mellan de subsystem som tillsammans konstituerar organisationens funktion och form. Nyckelordet för den systemorienterade organisationsteorin ärinformell organisation. Under efterkrigstiden har olika inriktningar som situationsanpassning, socioteknik, aktörsperspektiv, lärande organisationer, New Public Management och nyinstitutionalism dominerat framför allt den företagsekonomiskt orienterade organisationsteorin. Dessa olika inriktningar förändrar dock knappast den grundläggande systemteoretiska premissen att organisationers överlevnad förutsätter att det åtminstone över tid råder en aktiv harmoni mellan organisationens produktion och omgivningens efterfrågan.
Rationalistisk organisationsteori i modern tappning uppmärksammar relationer mellan styrande och styrda. När jag studerat skolan och skolor har denna teoribildning hjälpt mig att söka svar på grundläggande frågor om vem eller vilka som är skolan egentliga uppdragsgivare, och om arten av de uppdrag som skolans huvudman/män ålägger skolor som organisationer att utföra såväl historiskt som i nutid. Andra frågor som uppmärksammats är om/hur det existerar inre motsättningar mellan olika formella och reella uppdrag, om det faktiska innehållet i skolors vardagsarbete och i vilka former dessa uppgifter genomförs. Även analyser som tagit fasta på att studera om/hur/varför det existerar/ inte existerar mer eller mindre permanenta konflikter mellan innehållet i skolans uppdrag och innehållet i skolors vardagsuppgifter har genomförts med rationalistisk teori som grund.
I valet mellan systemteoretisk och rationalistisk organisationsteori har jag således tagit ställning för den sistnämnda teoribildningen. Detta innebär inte något principiellt avståndstagande från systemteoretisk organisationsteori. Ställningstagandet för den rationalistiska organisationsteorin vilar enbart på bedömningen att detta synsätt öppnar för att ställa sådana frågor om skolan som institution och skolor som organisationer som svarar mot mitt forskningsintresse. Den systemteoretiska teoribildningens systemimmanenta prägel öppnar därmed inte, oavsett i vilken tappning den framställs, för forskningsfrågor som svarar mot mitt kunskapsintresse.Frirumsteorin bottnar således i modern rationalistisk organisationsteori, och bör därmed förstås i förhållande till det rationalistiska synsättets teoretiska grundvalar.