Jag befinner mig i Athen på ett projektmöte för ett Horizon 2020 projekt Trillion. Jag kom direkt in i en het diskussion kring anonymitet och samarbete. Majoriteten av församlingen är övertygad om att samarbete mellan polis och mesborgare är möjligt när man tillåter anonym rapportering. Det är en stark påverkan från forskare från Storbritannien och en polis från “home office”. Jag har personligen så svårt att tro på möjligheten att bygga samarbete och tillit mellan polis och medborgare då den ena parten kan vara anonym och utan kontroll skall tillåtas rapportera brott. Hur samarbetar man med någon som är anonym?

Projektet kommer ju gå vidare oavsett denna del, men det är uppenbart att det finns stora kulturella skillnader och att Storbritannien som har kanske EUs största närvaro av övervakningskameror skulle lovorda anonym rapportering känns inte konstigt. Vi får se vart det bär, men kan inte annat än påstå att jag är lite oroad.

http://erikborglund.wordpress.com

Idag fick jag en tweet där jag fick frågan om jag Jonas Landgren och Malin Lintzen hade som målsättning att vara o-skojiga när vi skrev vår bok om lägesbild. Att vara skojig är ett helt nytt kvalitetsmått för mig. När jag var med i arbetet med författandet av boken om lägesbild så hade vi det skojigt, men bokens syfte var ju aldrig att vara skojig. Vi försökte ge ett bidrag till praktiker där teori och praktisk erfarenhet förmedlas för att bli användningsbar. Men som akademiker är nog o-skojig ett bevis på att boken är välskriven:)

http://erikborglund.wordpress.com