Idag fick jag en tweet där jag fick frågan om jag Jonas Landgren och Malin Lintzen hade som målsättning att vara o-skojiga när vi skrev vår bok om lägesbild. Att vara skojig är ett helt nytt kvalitetsmått för mig. När jag var med i arbetet med författandet av boken om lägesbild så hade vi det skojigt, men bokens syfte var ju aldrig att vara skojig. Vi försökte ge ett bidrag till praktiker där teori och praktisk erfarenhet förmedlas för att bli användningsbar. Men som akademiker är nog o-skojig ett bevis på att boken är välskriven:)

http://erikborglund.wordpress.com

AERI 2016 går mot sitt slut och avslutas i morgon. Arkivvetenskap är ett litet ämne även på stora fina universitet i USA är ngt som jag kan konstatera efter att deltagit 4ggr på AERI. Därför är det än mer viktigt att nätverka, visa sig aktiv, vara offensiv. Mittuniversitetet har de senaste 6 åren etablerat sig som en viktig och ansedd aktör i arkivvetenskap. Mycket tack vare vår professor Karen Anderson som i oktober tyvärr går i pension. Tack vare Karen har vår forskning uppmärksammats internationellt och vi har ett kontaktnät som aldrig vi skulle fått utan Karen.

Mycket ansvar ligger nu på mig och mina kollegor att förvalta det vi uppnått och vår plats på den arkivvetenskapliga spelplanen. Att vara på AERI är därför ett viktigt moment för detta. Förutom att positionera oss så får jag genom AERI en ovärderlig insyn i olika utbildningsprogram, doktorandprogram, forskningsinriktningar mm. Från att varit ett ganska enkelspårigt akademiskt ämne under 1990-talet så har ämnet arkivvetenskap utvecklats till ett mer moget ämne. Under slutet av 2016 kommer en bok med titeln the archival multiverse som på något sätt försöker förklara den utveckling som ämnet tagit och där vi står idag. Glädjande är MIUN med i denna utveckling.

http://erikborglund.wordpress.com

Jag har haft förmånen att vara på flera konferenser som hållits på amerikanska och kanadensiska framstående universitet. Ja mindre framstående också för den delen. Det jag kan konstatera är att den nordamerikanska kulturen där det finns ett enormt utbud av profilprodukter från universitetet är för en svensk ovant. Vid Mittuniversitetet kan jag kanske köpa en skål, ett USB minne eller en penna med universitetets logo. När jag var i Penn State University fanns det säkert ett 40-tal affärer som bara sålde profilprodukter. Kanske en effekt av att Penn State också har de mest aktiva alumnerna i hela USA. Men det är inte bara studenter som bär dessa profilprodukter.

Här på AERI så återsåg jag Devan, nybliven assistant professor vid Indiana University Bloomington. Stolt bär han Indiana slips, Indiana T-shirt mm. Varför har vi inte detta i Sverige? Jag vet att Stockholms Universitet, Göteborgs Universitet och Chalmers är mer framåt än Mittuniversitetet. Nu är ju mycket av den Nordamerikanska universitetsidentiteten kopplad till idrott och framförallt basket, football, baseball och hockey. Penn state tex, som med sina “Nittany Lions” (football) har en hemmaarena som rymmer mer än 100000 som brukar fyllas när det är match. University of North Carolina Chapel Hill lever fortfarande på att de var hemvisten för Michael Jordan i basket.

Idrotten i Sverige bedrivs inte inom universitetet och kanske är det därför att vi inte har densamma profileringen. Jag är i alla fall stolt över mitt universitet och skulle gärna bära några profilkläder som känns fräscha för 2016. Kanske kan info/PR avdelningen överraska?

http://erikborglund.wordpress.com