DÅ var tre dagars möten avklarade och det jag förberett för att presentera fick aldrig plats. Inte är jag bitter för det….:) Skämt å sido så avslutade vi mötet med en diskussion kring vad som vi behöver göra inför vår första review i Bryssel. Flera av de saker jag planerat att lyfta handlade just det om problem kopplade till sådant som kan bli granskade i en review. Men jag är inte bitter……

Om en månad är det dags och då skall jag klä skott för alla delar i det arbetspaket MIUN är ansvarig för, men som många av dem helt har kört sitt eget race utan att lyssna. Hur gör man det då? Know your enemy. En viktig detalj kommer att vara att kartlägga de reviewer vi får tilldelade. Vilka är de? Vad har de för fokus, vad verkar de göra osv. Nog tror jag det kommer gå bra, men just känslan då den mer fria tolkningen av vad projektet skall göra har rått så är jag tveksam till att det kommer bli lätt. Men rapport följer.

Athen har dock varit en härligt enkel stad att vara i. Tunnelbanan fungerar bra, bussar likaså. Trevliga människor och min favorit cappuccino frappo. En isig cappuccino utan socker det är mums. I morgon blir det nu hemresa med sämsta trippen. Via bryssel (6h väntan) och sen Stockholm (2,5h väntan) kommer jag slutligen om allt går vägen hem. Allt för att kastas in i en hektisk fredag med undervisning, intervjuer, bli intervjuad av internrevisionen, handleda. Därefter kan jag göra helg och ser fram emot en helg med MTB orientering och rullskidor i Övik med stora sonen.

http://erikborglund.wordpress.com

Befinner mig på Piraeus University of Applied Sciences (PUAS) som precis bytt namn från Technological Educational Institute of Pireus. Här har vi ett arbetsmöte i projektet TRILLION.

Gårdagen kan sammanfattas som rök och kaos. Vi började dagen med att en av våra partner hade med sig en poliskollega från UK som med pondus av 30-års poliserfarenhet gav projektet några råd. Denne poliskollega är också inblandad i ett annat projekt i samma EU-call som vårt och även dem arbetar med community policing. Vi fick rådet att våra scenarier och användarfall var för fokuserade på reaktivt polisarbete och utredning av grova brott. Detta är ngt som jag och mina kollegor vid Miun försökt säga flera gånger men helt utan framgång. Trots att frågan igen lyftes så kom vi inte framåt. Krasst känns det som mötet och delar projektet redan bestämt sig vad de skall göra och att försöka skapa ngt nytt och innovativt kring community policing är tydligen mindre relevant än att koppla samman sensorer mm. Problemet innebär också att de mer tekniskt orienterade partner inte verkar vilja se samhällsvetenskapliga problem och att deras tekniska innovationer till stora delar befinner sig i en gråzon avseende privacy och integritet.

En annan mycket spännande och annorlunda upplevelse som jag helt glömt bort, är att röka inomhus. Här röker man på arbetet i rummen, i korridoren, i klassrum. Kan inte säga att jag saknar detta i Sverige.

http://erikborglund.wordpress.com

Efter att fått en bra natts vila har jag läst och funderat på det inspel som på vårt projektmöte kom fram igår, nämligen att förorda möjligheten att vara anonym i det system, den teknologi som projektet skall utveckla.

Enkelt så arbetar Trillion med att utveckla teknik och arkitektur för att underlätta samarbete mellan polis (Law Enforcement Agencies, LEA) och medborgare (Citizens). Det är utifrån ett Horizon 2020 call där community policing var fokus.

I projektet har MIUN bland annat varit ansvariga för sociala krav på systemet, arkitekturen har vi funnit med brett stöd i tidigare forskning, att samarbete kräver trust och trust byggs upp ömsesidigt över tid. Vi har också lyft fram hur viktigt det är att det inte är polisens (LEA) som skall styra hur detta samarbete sker, utan det är medborgarna som skall driva detta.

Nu argumenterar man för att projektet skall influeras av Crimestoppers i UK, en organisation som tar emot tips, anmälan mm anonymt och sedan förmedlar det till polisen. Man försöker visa att det finns behov av anonymitet för att rapportera brott.

Utifrån detta så har vi nu fått två problem att ta ställning till. 1. I vårt projekt höjs kraftiga röster för att vi måste möjliggöra en anonym rapportering av händelser. 2. Systemet har för starkt polis-fokus (LEA). Projektet har från första början, enligt mig haft en för otidsenlig syn på samarbete mellan polis och medborgare.

Då jag de senaste åren arbetat nära med min kollega och mentor Professor Katarina Lindblad Gidlund, så har jag blivit mer modig i att ta ett normkritiskt perspektiv.Jag gör det inte jämt, men ibland och i detta fall är jag väldigt normkritisk. Med 20 års poliserfarenhet och lite kritiskt perspektiv så kan jag tyvärr inte förstå hur samarbete kan förbättras om man möjliggör anonymitet. Det som gör mig frustrerad är att majoriteten av projektet bevisligen enbart vill göra det som redan finns, dvs möjligheten att sända och dela information till polisen (LEA). Man har inte ambition att vilja utveckla samarbete mellan medborgare och polis (LEA) till en ny nivå, där tekniken kan vara en mediator för att skapa tillit och skapa förutsättningar för att finna nya sätt att samarbeta och därmed skapa förutsättningar för ett tryggare samhälle. Man lyfter crimestoppers UK för att exemplifiera det samhälleliga problem som finns där många medborgare saknar tilltro till polisen och sannolikheten att använda ett system där polisen är den enda som drar nytta av användandet är lika med noll.

Idag kommer jag vara den jobbiga svensken som är normkritisk, den jobbiga, den som upplevs som konservativ och bakåtsträvande, den som inte tror på att ökad anonymitet och övervakning är vägen för framgångsrik samverkan, den som hela tiden hävdat att projektet skall drivas av polisens behov utan medborgarna och polisens behov tillsammans. Jag är medveten om att projektet kommer lyssna men icke ta notis av vad jag säger. Men som en god samuraj kommer jag stupa med huvudet närmare fienden. I morgon får vi se hur väl det gick…;)

http://erikborglund.wordpress.com

Jag befinner mig i Athen på ett projektmöte för ett Horizon 2020 projekt Trillion. Jag kom direkt in i en het diskussion kring anonymitet och samarbete. Majoriteten av församlingen är övertygad om att samarbete mellan polis och mesborgare är möjligt när man tillåter anonym rapportering. Det är en stark påverkan från forskare från Storbritannien och en polis från “home office”. Jag har personligen så svårt att tro på möjligheten att bygga samarbete och tillit mellan polis och medborgare då den ena parten kan vara anonym och utan kontroll skall tillåtas rapportera brott. Hur samarbetar man med någon som är anonym?

Projektet kommer ju gå vidare oavsett denna del, men det är uppenbart att det finns stora kulturella skillnader och att Storbritannien som har kanske EUs största närvaro av övervakningskameror skulle lovorda anonym rapportering känns inte konstigt. Vi får se vart det bär, men kan inte annat än påstå att jag är lite oroad.

http://erikborglund.wordpress.com