Idag på AERI2016 hade vi en workshop om distansundervisning. En givande workshop som visar hur ganska långt fram vi kommit vid Mittuniversitetet och avdelningen för arkiv- och datavetenskap. Vi har bedrivit arkivutbildning sedan slutet av 1990-talet. Nu visar det sig att framstående iSchools som UCLA, University of Michigan, University of Maryland, University of North Carolina Chapel Hill, University of Kent, Simmons college, mfl alla bedriver distansutbildning. Det är inte längre lägre klassens utbildningen utan alla berättade om hur mycket stöd de får internt för just att utveckla distansutbildningen.

Däremot presenterades de tre mest tydliga felaktigheter som finns kring distansutbildning:

• att den är enklare att både genomföra och att hålla
  • Det krävs mer av både studenter och lärare för att kunna klara av utbildningen. En ny form av kompetens och ny form av disciplin
• att den är billigare att erbjuda jmf med vanlig klassrumsutbildning
  • Det krävs mer teknikstöd för att genomföra utbildningen och den tar betydligt mer tid att genomföra distansutbildning och inte mindre
• Distansutbildning är inte lika intellektuellt utmanande
  • Det är också en syn som visats i media och som det inte finns stöd för.

I den debatt som råder i Sverige och som även förts vid mitt lärosäte hoppas jag att man vågar stå upp för att distansutbildning är högre utbildning med samma kvalitet som traditionell klassrumsundervisning.

http://erikborglund.wordpress.com

4 May 1970 öppnade nationalgardet eld mot demonstrerande studenter på Kent state university. Fyra avled av skotten och nio skadades. När jag själv nu bor i Ådalen så kan jag konstatera att denna typ av händelser sätter sina spår. Här på Kent State University så har man gjort vad som står i ens makt att inte förvanska det som skedde utan snarare försöka förklara hur detta kunde ske. http://www.kent.edu/may4

De äldre kollegor här på konferensen som som själva var studenter på den tiden kan bevittna om hur händelsen påverkat dem.

http://erikborglund.wordpress.com

Som forskare blir jag sällan berörd inom mitt eget ämne. Informationssystem eller arkiv brukar inte beröra när jag är på konferenser och lyssnar på presentationer. Men idag skedde det som bevisar motsatsen.

Jag var moderator i en session där fokus var utmaningar man kan ställas inför bevarande av digitalt material. Sist ut var Dr. Tonia Sutherland från university of Alabama. Hon presenterade en studie där hon studerat varför det i USA blivit OK att visa döda kroppar av svarta. Tonia berättade en svart historia med exempel på exempel där svarta medborgare dödats på olika sätt och efter deras död har kropparna exponerats i media, på youtube mm. Frågeställningen är vilken chans har man att slippa bli exponerad som avliden, och vilken möjlighet har familjen att skydda?

Tonia berättade även om Henrietta Lack som på 50-talet dog i cancer, men vars celler efter hennes död har använts för framtagande av poliomedicin, och andra medicinska framsteg helt utan hennes familjs medgivande. 2013 släpptes Henrietta Lacks hela DNA offentligt utan att någon tänkte på vilken effekt det hade på hennes familj.

När arkivvetenskap blir så här är det svårt att inte tycka det är det viktigaste ämnet av alla. Rätten att bli bortglömd är central och gäller inte överallt. Dr Tonia Sutherland visade idag med tydlighet på den mörka sidan som digitaliseringen kan medföra. Aldrig har jag varit med om att en hel sal forskare sitter tysta och är tydligt berörda, men det hände idag.

http://erikborglund.wordpress.com

Jag gillar att springa. Att alltid ha med sig träningskläder när jag reser är liksom chansen för att rensa hjärnan. Läste igår en artikel om att just löpning är en av de bästa sätten att stressa av.

När jag är på konferens är löpningen extra härligt. Ofta så pratar man engelska hela dagen så tillslut känns skallen som sirap. Dessutom sitter man ned och känner sig mestadels förslappad. Att då vakna lite extra tidigt på morgonen och knyta på sig skorna och ta en morgonlöpning är fantastiskt härligt. Det rensar hela skallen och skapar förutsättningar för att få en bra dag. Har ni inte provat själv så gör det, man springer så länge som man vill och känner för:)

Nu står vi inför dag 2 på AERI och programmet ser fantastiskt ut även idag. Börjar med en keynote av Sue Mpckemmish som alltid levererar tänkvärda saker.

http://erikborglund.wordpress.com

DÅ är AERI (Archival Education and Research Institute) igång på Kent State University. AERI är en mix av nätverkande, konferens, workshop, och postrepresentationer. En plats som för en forskare i arkiv- och informationsvetenskap är mycket viktig. Det känns så kul att MIUN är en av många uppskattade internatlolla aktörer inom arkivvetenskapen. Vi är ensamma från Skandinavien om att vara en del av denna gruppering. Det är ovärderligt för internationellt samarbete.

För egen del så höll jag min egen presentation i dag och det gick bra. Det var många som lyssnade och blev en del riktigt bra diskussioner efteråt. Alltid skönt att få det hela överstökat och göra det första dagen då alla brukar vara med.

Förutom att det är härligt så fick jag bli mycket glad i dag. En kille jag träffade första gången i Boston, kom fram och berättade att han nu gjort sitt första år på sitt tenure track på University of Indiana, och därmed klarat av sin doktorsgrad. Han tackade hjärtligt för att jag de gånger vi träffats och de mejlkonversationer vi haft som han såg som “mentoring” för honom. När vi träffades andra gånger var han tom osäker på om han skulle bli klar med sin avhandling, men nu är han färdig och har ett bra jobb.

Det känns bara kul att jag, utan att varit medveten om det, positivt hjälpt en kollega att ta sig vidare inom akademin.

AERI2016 finns på twitter, instagram med #aeri2016 för den som är nyfiken.

/Erik

http://erikborglund.wordpress.com