Så fungerar studier

Universitetsstudier skiljer sig ganska mycket från att läsa på gymnasiet. Heltidsstudier tar ungefär 40 timmar i veckan. Större delen av denna tid är i regel inte schemalagd, utan du förväntas läsa på egen hand.

På universitetet får du en större frihet att planera din egen tid. Du får själv lägga upp dina veckor med självstudier, föreläsningar, övningar, grupparbeten och inlämningsuppgifter. Du fördjupar dig oftast i ett ämne i taget. Ämnena är mer specialiserade och fördjupande. Du läser också större textmängder, både på svenska och engelska.

Det kanske låter ovant och lite svårt, men utbildningarna utgår från den nivån du befinner dig på efter att ha gått gymnasiet. Det finns även hjälp att få för den som är studieovan. Gemensamt för all universitetsutbildning är att man läser högskolepoäng inom ämnen på olika nivåer.

All högskoleutbildning bygger på kurser som du antingen kan läsa fristående eller inom ett program. Program har en bunden studiegång det vill säga kurser i en viss ordning. Om du läser ett program är du garanterad plats på de kurser som ingår och studierna leder fram till en examen.

Ett utbildningsprogram består av ett antal kurser, som ger programmet dess karaktär och innehåll. För dig som student innebär det oftast att du deltar i samma studiegrupp under större delen av dina studier. Varje högskola eller universitet bestämmer själv programmens innehåll och upplägg. Ofta finns det möjlighet att välja bland flera alternativa kurser. 

Ett program innehåller många gånger kurser som inte finns som fristående kurser. Har du antagits till ett program är du garanterad studieplats genom hela programmet. Detta förutsatt att du klarar de kurser som krävs för att fortsätta till nästa nivå. Ofta finns möjlighet att välja olika fördjupningar i slutet av utbildningen. När du har avslutat dina programstudier kan du ansöka om en examen.

Om du inte hittar något program som motsvarar det du vill läsa, så kan du ändå sätta ihop en utbildning som leder till en examen. Det gör du genom att läsa olika fristående kurser som du kombinerar så att de ger dig den kompetens du behöver inom  ditt intresseområde. En bra början är att läsa en A-kurs i ditt tänkta huvudområde, sedan bygger du på den med allt mer fördjupade kurser och eventuella andra kurser som är lämpliga. Du måste ansöka till varje ny kurs. Någon av våra studievägledare, studierektorer eller programansvariga kan hjälpa dig att hitta den bästa vägen att gå.

Du har möjlighet att lämna ett program och gå vidare till en examen med delvis annan inriktning med hjälp av fristående kurser, enligt de regler som gäller för examen vid Mittuniversitetet. Detta gäller dock oftast inte för de program som leder till yrkesexamina. När man läst fristående kurser finns också vissa krav man måste uppfylla för att kunna ta ut en examen. Om du först har läst fristående kurser kan det ibland vara möjligt att söka och bli antagen till senare del av ett program.
Läs mer om våra examensregler här

Studiemedel är det absolut vanligaste sättet att försörja sig under sin  studietid. Pengarna från CSN, centrala studiemedelsnämnden, består dels  av ett bidrag och om man vill ett lån.

Ibland räcker pengarna under studietiden inte till lika mycket som många kanske önskat. En del väljer att jobba någon dag i veckan för att få lite extra pengar. Tänk på att heltidsstudier är ett heltidsjobb och att det kan vara skönt med fritid som verkligen är fri tid.

Så ansöker du om studiemedel på CSN.se

Omfattningen av en kurs eller ett program räknas i högskolepoäng. Generellt sett kan man säga att en veckas heltidsstudier (40 timmar) motsvarar 1,5 högskolepoäng. En termins studier på heltid (20 veckor) motsvarar 30 högskolepoäng, en treårig utbildning i normal studietakt motsvarar 180 högskolepoäng och så vidare.

Vid Mittuniversitetet tillämpas en målrelaterad sjugradig eller tregradig betygsskala i de flesta kurser. På vissa kurser tillämpas en tvågradig betygsskala. Vilken betygsskala som gäller för en specifik kurs anges alltid i kursplanen. Observera att det kan finnas moment i kursen som betygssätts med en annan betygsskala än den som ges som betyg för hela kursen.

• För respektive betygsskala finns generella betygskriterier, och för den sjugradiga betygsskalan finns även specifika betygskriterier för varje ämne/huvudområde.

För vissa kurser finns dessutom kursspecifika betygskriterier inskrivna i kursplanen.

• Kursplaner

All utbildning delas in i grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Alla utbildningsprogram som leder till en högskoleexamen eller en kandidatexamen eller treåriga yrkesexamina är på grundläggande nivå, medan utbildningsprogram som leder till magister- eller masterexamen och yrkesexamina som är fyra år eller längre hör till den avancerade nivån. Utbildning som leder till licentiat- eller doktorsexamen är på forskarnivå. Kurserna indelas i kurser på behörighetsgivande nivå (BE), grundnivå (GR), avancerad nivå (AV) och forskarnivå (FO).

Kurser på behörighetsgivande nivå ligger under grundnivå och kan inte ingå i en examen. På grundnivån är de flesta kurser märkta med A, B eller C där A är de första kurserna i ett ämne medan B och C är fortsättnings- och fördjupningskurser.

Förutom det reguljära kursutbudet i huvudområden på grund- och avancerad nivå erbjuder Mittuniversitetet även olika typer av specialkurser, så kallade breddkurser. Dessa kurser kan ingå i examen men ger vanligtvis inte behörighet till nästa nivå i huvudområdet. 

För att bli godkänd på en kurs måste du uppfylla kursens lärandemål, vilka beskriver vad du kan när du blivit godkänd på kursen. Mittuniversitetet tillämpar huvudsakligen en sjugradig målrelaterad betygsskala, med betygen A–F. A är det högsta betyget, Fx och F står för underkänt. Att betygen är målrelaterade innebär att de sätts efter förutbestämda kriterier.

Skalan A–E används för att beskriva hur väl du uppfyller kriterierna. Den vanligaste formen av prov inom universitet/högskola är skriftlig tentamen. Muntlig tentamen förekommer också liksom skriftliga och muntliga redovisningar av arbeten, laborationer eller uppsatser och PM (promemorior). Du kan begära ett kursbevis för varje godkänd kurs och du har rätt att göra om en tentamen om du blivit underkänd.

På vissa kurser tillämpas dock en annan betygsskala än den sjugradiga. Vilken betygsskala som gäller för en specifik kurs anges alltid i kursplanen.

I varje kursbeskrivning står vilket behörighetskrav som gäller. För många kurser krävs att du har läst andra kurser på högskolenivå. Dessa behörighetskrav är formulerade i högskolepoäng (hp).

Tillgodoräknanden avser möjligheten att inte behöva läsa en kurs eller del av kurs därför att man redan har motsvarande kunskaper från tidigare meriter.

Mittuniversitetet har samlat allt om tillgodoräknanden på en sida